20.8.2008 Gröndalsklubbens 25 årsjubileum på Pentala
ESP / Gröndals pensionärsklubb firade sina 25-år med utfärd till Pentala i Esbo skärgård.
38 pensionärer ställde upp i det småregniga vädret vid starten klockan 11.00.
Benita Åkerlund gav oss information och barndomsminnen från kobben med omgivning, hennes hemknutar. I hennes barndom gick Porkkalagränsen, utmärkt med granruskor, på simavstånd från Kobben, som ibland fick påföljder från myndigheter och föräldrar då gränsen överträddes.
Bland annat kallas småöarna utanför kobben av ortsborna för Skottland, England och Irland, enligt sjökortet Småöar.
Båtfärden med Espoo I tog 15 min i lugnt och litet disigt väder. Pentala är en 132 ha stor holme med träsk som har en holme (två), med en sjö. Esbo stad äger mer än hälften av Pentala, blivande skärgårdsmuseum. Stränderna består till största delen av privat ägda sommarstugetomter.
På Pentala besökte vi först strandstugan "fiskarstugan" (byggd i slutet av 1700-talet av ester), som hade fotoutställning från renoveringen av strandboden 2008, som fått nytt vasstak från Estland.
Taket skall hålla i 100 år.
Strandboden brann 1982.
Sen förflyttade vi oss till Nya villan som var byggd på 1920talet. Benita Åkerlund berättade om framtidsplanerna för Esbo skärgårdsmuseum. Mycket hade redan gjorts på talko av museipersonalen och folk från skärgårdsföreningen och hembygdsförening, bl.a. gamla fönster iståndsatta och isatta i nya villan. Rosengård 1 och Rosengård 2 hade byggts för uthyrning till sommargäster. Nämnda hus hade alla ägts av Gurli och Arvid Nyholm. Gurli var den sista bofasta på Pentala. Hon dog 1987, varefter fastigheten övergick i Esbo stads ägo. Pentala hade fått vatten och avlopp i våras.
Under sprit-tiden var Pentalas läge bra att gömma, förvara och distribuera varan med småbåtar. På våren när sommargästerna kom ut till sina stugor, kunde de hitta i sina utedass och uthus någon kvarglömd kanister.
Efter Benitas föreläsning bjöds vi på Esbo 550-års Champagne.
Därefter vandrade vi längs stranden till Esbo segelförening. Där togs vi emot av en trevlig ung man som berättade litet om föreningshuset och menyn. Vi bjöds på en utmärkt lunch, bestående av sill och potatis, cesar sallad, nyrökt lax, remouladsås, grisfile, kantarellsås och klyftpotatis, rött och vitt vin, kaffe med blåbärstårta och vaniljsås.
Samma nämnda Porkala-parentes borde i tiden krävt passersedel mellan restaurang och dass.
Klubben hade anhållit om diplom för tre medlemmar och motiverat anhållan på följande sätt:
Gröndalsklubben anser att nedannämnda medlemmar är välförtjänta av diplomet för mångårig verksamhet klubben till fromma. Dessa medlemmars aktiva närvaro har gjort det möjligt för klubben att verka. De har gjort en stor insats redan med sin blotta närvaro och sin optimistiska syn på livet. Ordförande och sekreteraren överräckte diplomen till följande medlemmar:
Evy Wollsten medlem sedan 1985, Marianne Nemlander 1995, Edit Antell 1995. Dessutom hade klubben beslutat utnämna Kurt “Helmer” Nyberg, inskriven 1984, till hedersmedlem i klubben. Han blir klubbens hedersmedlem Nr. 1. Han ställde troget upp och var i många år ordförande. Till den här titeln, hedersmedlem, hör en diplom och samtidigt är han frimedlem i klubben. Vi ger dem alla en varm applåd.
Avfärden från Pentala
Tack vare sponsorerna: Svenska Folkskolans Vänner, Sparbanksstiftelsen och Schneider Electric fick vi mycket för våra slantar.
Nöjda och belåtna återvände vi hem klockan 15.00 med samma båt och till samma kobbe.
Text: Tita och SiwFoto: Curt Lönnberg
